Med tanke på att jag alltid har tävlat på Valborg, så har inte jag en anning om vad man gör.. Så, jag fick som svar. SUPER SOM FAAAN ! Så, det är väl det kvällen får bjuda på! Och sen grilla är ju alltid något som är viktigt, så det får det bli med! Är i min lilla håla ikväll, och alla får gärna ringa om dom vill ses, ha det fint, för det ska fan i mig jag !
För övrigt så tjejen jag ska till, har slagit vad med sin kompis om att hon bara ska ha sex med tjejer på ett helt år! Det kommer vara ganska bra jobbat, för en hetrobrud iaf ! HAHA
Fucka ur i Norrköping igår, träffa fint folk, körde jag har aldrig, missa spårvagnen, gick genom hela Norrköping, hamna nästan i Mjölby, handla upp mina pengar & massa sånt där fint (y)
Alla som skriver till mig om min blogg, nu är underbara! Den här bloggen är inte till för mig egentligen, eller jo jag vill ha det för att titta tillbaka och tänka. ”jofan, ja gjorde något bra!” Men främst av allt är den till för er! Och, ja tycker ändå att jag har lyckats lite! Här om dagen så fick jag ett sms av en tjej som jag umgick lite för ett år sen med. Hon ville träffas och prata. Jag vart skitorolig, ja trodde att nu, nu hade ja gjort något ja inte skulle ha gjort. Så, jag åkte upp för och prata med henne.. Hon berätta att hon var nervös för och prata med mig, och det fick ju inte mig att bli mindre lugn. När hon väl började prata så var det så att hon hade hört jag var gay, läst min blogg och så. Hon hade själv haft funderingar på om hon var bi. Så, det hon ville var att prata om det. Jag skratta lite i början, eftersom jag hade varit nervös i onödan. Vi satt och snacka i över en timma, och jag hoppas verkligen jag fick henne i bra tankar!
Det är svårt att veta vad man är, vilken läggning man har och liknande! Jag tror nog att det viktigaste är att bara vara, njut! Man kan inte gå runt och söka efter det, för då kommer det aldrig! Leta inte efter en titel, bara var!
Att skaffa sig en flickvän är inte bara något nytt att vänja sig själv med. Det är även något som alla i din omgivning ska vänja sig med, något som du nästan varje dag ska komma ut med. Det är en stor grej för dig, och för en del andra med. Man möts ofta av meningen ”hur & när kom du ut?” Jadu, jag kommer ut varje dag. Varje gång ja pratar om att jag har haft flickvän, att jag är intresserad av en tjej eller ja helt enkelt pratar öppet om det så kommer jag ut & jag möts av olika blickar, reaktioner & div varje dag.
Det är kompisar än idag som blir förvånade, andra säger bara att dom visste att det var något ”annorlunda” bara att dom inte har kunnat sätta fingret på det.
Mamma, det här är min flickvän !
Min första flickvän träffade jag över internet. Vi pratade i telefonen i kanske 3 dagar, sen bestämdes vi för och ses. Vi var såhär pluttinuttiga & första gången vi sågs så betede vi oss som att vi var tillsammans. Jag tyckte om den tjejen, det går inte alls och neka. Men, jag kastade mig in i något som jag inte själv hängde med i. Vi hade ett bra förhållande, ja var såhär superlycklig.. Trodde jag i alla fall. Jag var nog inte stabil i mig själv. Jag var ständigt orolig när jag var med henne. Men, visst hon fick mig verkligen och må bra. Jag var kär i henne, går inte neka! Vårat förhållande snackade vi inte i. Vi hade kul, men vi var nog mest som kompisar som låg med varandra. Jag hade kommit ut med att vara gay, vilket hon inte hade. Vi kunde bara vara tillsammans i vissa tillfällen. Jag var inneboende hos henne varje helg som ”kompis”. Förutom när vi var själva på hennes rum. Slutet på förhållandet var nog det knäppaste jag varit med om. Kan nog inte beskriva riktigt hur jävla galet allt var. Iaf, sist jag träffade den tjejen så kysste hon mig hejdå och sa ”vi ses snart”. Senaste jag hörde från henne var att jag skulle dra åt helvete för att jag inte ville diskutera vårat förhållande över sms. Hmm, förstår mig inte riktigt på henne.
Jag trodde jag skulle bryta ihop så totalt när de skulle ta slut mellan oss, men ingen har nog tappat respekten i mina ögon så drastiskt som hon.. illa, men sant! Hade önskat mig en förklaring, en ursäkt & lite sånt. Men, icke! Tråkigt när det blir så som det blev mellan oss, jag hade nog kunna tänkt mig henne & mig som kompisar. Men inte längre. Jag förstår inte riktigt hur vissa människor kan trampa sönder andra. Noll respekt, vilket jag nästan aldrig har för människor!
Resten av min familj fick reda på det efter hand, deras reaktioner var inte speciellt stora. Det ända jag fick höra hela tiden vara att.. ”det spelar absolut ingen roll, du kommer alltid vara lika välkommen hem med en tjej som en kille”. Dom meningarna fick mig att verkligen inse att, ja fan, det är okej, det är ingen skillnad!
Min pappa, som jag inte umgås med alls, han fick reda på det genom telefon. Ärligt vet jag inte vad han tycker om det.. Han har inget och säga till om heller. Jag hade länge bett han om skjuts till mitt ex (dåvarande flickvänn). Han ringde mig när jag var påväg dit.. Han frågade om jag skulle ha skjuts dit, men jag svarade att jag redan var påväg.. Han undrade varför jag jämt var så långt bort i en liten håla i ingenstans, han frågade om jag hade träffat en kille där. Nej sa jag bara, jag har flickvänn där.. Jag möttes av tystnad, och han frågade om jag verkligen menade flickvänn eller tjejkompis. Ja pappa, flickvänn! Jaha, men de är ju okej var det ända han sa.. Sen var det inget mer om det..
Jag står min familj väldigt nära, och jag vet att dom alltid kommer acceptera alla val jag gör i mitt liv. Jag har nog aldrig varit som alla andra, jag har alltid varit en pojkflicka, och det har inte varit några problem! Jag vet att min mamma är stolt över mig i varje sekund i livet, lika så resten av min familj!
Jag är nog en livsnjutare fullt ut! Alla tjatar på mig att jag inte kommer få något jobb, dom menar säkert på att ja kommer bli värdelös, men det skiter jag i! Grejen är det, att dagens samhälle handlar bara om kontakter? Säger som mamma! ”bättre med stor käft än bra betyg” Go mamma, så tycker jag med det är! Hur långt kommer man i en arbetsansökan med bra betyg, men inte kunna ha en stor käft! Samhället funkar såhär... Lyssna noga nu.. Störts först!
Tänkte berätta lite mera om mig själv, ifall det är någon som bryr sig.... ehe.. ! Jaha, mitt namn är i alla fall Lisa.. Jag har växt upp med min mamma & mina syskon i en liten håla som typ inte ens finns. Jag bodde även hos min pappa lite när jag var mindre, men vi har inte någon kontakt idag, även fast vi bor i samma lilla håla. Jag ”går” på en mediaskola.. Fast, jag jobbar hemifrån istället för att hänga på skolan. Jag ser skolan som.. Haha, ja jag ser det som en ganska galen sak. Att man ska tvingas att läsa så många olika ämnen, när man inte ens har användning av hälften. Det får mig att bli galen. Skola är något som tar min tid, och får ja inte sköta skolan så jag trivs, ja då kan det lika gärna kvitta tycker jag! Jag har sedan jag var 14 år tävlat i folkrace, det är mitt liv! Det är bland det absolut underbaraste jag vet! Jag är totalt bilgalen, volvo barre! Mina sommrar går ut på att åka runt och tävla i Sverige. Iår så gick ja upp en klass, så det här året kommer bli kämpigt, och jag ser fram emot det så sjukt mycket! Jag är totalt översocial, lider av hypermega knasig damp & är väldigt konstig. Alla som är mig nära tycker verkligen inte jag är klok. Men det har jag aldrig varit heller. Det är inte min grej riktigt heller. Det känns bara jobbig och veta massa knas, då glömmer man ju bara viktiga saker. Typ vad det är för nummer till pizzerian eller så. Inte okej! Jag är nog en person som man älskar eller hatar. Folk som har svårt för högljuda personer som har mycket åsikter vill nog strypa mig efter 10 minuter. Men dom som gillar personer som uttrycker sig, dom brukar älska mig! Jag är nog överallt och ingenstans på samma gång. Jag spenderar mer tid på tåg och buss än i min egna säng! Jag umgås gärna 24 timmar om dynget! Nätterna är det bästa som finns, och dagarna är underbara! Jag är högt ovan molnen, men samtidigt jordnära! Det är jag, Lisa som sagt.. Men, ni kan kalla mig Hakan!
Bara för att Ellen tjatar om att jag ska lägga ut henne på den här bloggen, så tänkte jag vara lite extra snäll & slänga ut en charmig film på henne från när vi försökte fiska för några veckor sen !
Hon är bi, och ni ser hur hur go hon är! Ta för er ;)
Jag & Evelina bestämde oss för att vi skulle klättra upp på ett berg såhär lite i mörkret.
Måste säga att se Evelina krypa upp för den branta stigen för att hon inte skulle tappa dom alldeles för stora skorna var lite rogivande, haha ! ;) Väl där upp snacka vi & drog upp gamla minnen.
Vi har mycket fint tillsammans!
Tänkte berätta lite mera om mig själv imorgon, och sen se om jag kunde få upp någon film med, ses då! Puss
Vi körde på en mysdag, det är alltid lika trevligt!
Evelina & jag har varit skitbra kompisar sen 7an.
När vi inte hade varit kompisar alls länge så lurade Evelina mig att hon var kär i mig.
Jag vart helt stum, ja började nästan gråta. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag hade ju tänkt lite på om jag var homo. Men när hon sa det så vart jag så stum..
Jag ville ju inte vara homo, så sitter finaste Evelina & säger hon är kär i mig!
Jag satt och sa till henne att snälla du måste skoja! Och tillsist gav hon med sig.
De var nog lite det som drog igång mina tankar..
Börja med & äta, viktigaste på dagen!
Evelina försökte att inte slå sönder hela muttan på cyken, sen vart det grill !
Efter berömmet för bloggen i skolan så vart det bestämt att mitt skolprojekt ska bli en ”gayfilm” eller, det är i alla fall vad min mentor tycker att jag ska göra. Jag vet inte riktigt, är det något som man ska ge sig in på kanske? Just nu så har ja inget ja skulle kunna göra en film av, men lite planering och funderingar kanske skulle kunna få ihop ett litet klipp med något knasigt i ? Det är säkert värt ett försök, så det är nog bara & köra på det!
Hur skulle ni bygga upp en ”gayfilm” för att få in ett budskap i det ?
Fick just för mig om att alla kan se mig i min cam!
Att hela Sverige har sett mig naken & sjunga sådär fint som bara jag kan när jag fönar håret!
Blir ja inte känd nu så är det inte lönt att försöka!
Tuttar och falsk sång är väl bästa blandningen?
Nää, nu pratar jag för mycket igen!
Jag tog mig vatten över huvudet, som jag just läste på wikipedia att det betyder att man försöker göra/förklara något som man inte är kapabel till.. Så jag förklarar istället det i en bild, så har jag ju varit lite smart? Yeah right, yrsliga morgonar/mornar/morgonar ( va fan heter det? ) borde inte få finnas!
Juuuhuu!Tänkte dra fortsättningen om hur jag kom ut!
Enjoy
Efter det så var det mamma & min låtsaspappa som jag berättade för. Vi satt i bastun och mamma frågade mig ”Hallå, hur går det med han kille som var här?” Jag skrattade och svarade att, mamma det är ju bara en killkompis hallå? Hon vart lite förvånad, men jaha, sen var det inget mer med det.. Sen frågade hon om jag inte skulle ta och skaffa mig någon snart. ” jo mamma, jag ska ha en bruuuuuuuuuud! ” Det var nu reaktionen skulle komma, så jag hade undrat hur hon skulle reagera! ” jaha, vad ska det vara för brud då? ” Mamma ändrade inte en min i ansiktet ens när hon frågade mig det. Jag börja berätta lite hur jag tyckte en tjej skulle vara. Sen sa jag ”mamma jag är faktiskt bisexuell” ”jaha, okej” de var det jag fick som svar.. Jag vart lite chokad, satt bara och tänkte att nu, nu hörde nog inte mammsen var jag sa här. Så jag upprepade och mamma svara bara ”haha, ja men du sa det” Ja upprepade igen att ”mamma, ja skojar inte jag är bisexuell” Då log hon bara och sa ” men du, känns det bättre om jag börjar gråta eller vad är det ? ” Då börja jag med och skratta, de var ju egentligen inte någon stor grej eller? Vi satt i nästan 3 timmar och diskutera det just homosexuell, det var en sjukt rolig kväll. Och jag är så jävla glad att min mamma tog det så underbart som hon gjorde!
Mamma har alltid varit som min bästa vän, och min låtsaspappa kommer alltid finnas för mig! Jag har sån otrolig tur att jag har dom två, dom gör allt så mycket bättre här i livet !
Line får stå för bilden, fina fina Line! Titta noga nu säger jag bara, här har ni en av världens finaste människor! Hon finns alltid för mig! Vare sig ja är arg, glad, tråkig, nere, damphumör, eller ligger gråtandes utanför hennes port så är jag alltid välkommen till henne! Jag älskar den här bruden, älskar henne så det gör ont! Ni borde titta in på hennes blogg, hon är grym, stenhård & såhär asgo!
Hur kan man inte älska nätterna när dom är såhär fina?
Fick ett sms från Freja runt tio, att inatt så blev det att åka inlines & longboard!
Fan så gött tänkte jag, åka en sväng & chilla är alltid fint!
Så vi åkte galet mycket! Sen kände jag att, nej Freja, ska vi inte bada eller?
Sagt & gjort, vi tog oss ut till ett badställe som ligger här i hålan där vi bor.
Av med kläderna, & i i vattet.. Jodu, det är sånt här som får en att känna att man verkligen lever! Måste säga att stå ute naken, kommit upp ur iskalltvatten i blåsten satt fint!
När vi äntligen fått på oss våra kläder så var det dags att dra oss in till bynn igen.
Men nej, då kommer det en bil i skogen så vi drar oss in i buskarna för att inte synas..
Bilen stannar vid oss, en kille går ur.. Han öppnar upp backluckan på bilen och börja lasta ut stora saker.. Va faaaaan? Vi vart helt jävla stuma, va fan är det här? Hej skräckfilm!
Han lasta ur saker, var kvar i kanske tjugo minuter..
Jag kände att jag måste bara titta vad det var för något, men det ville inte Freja. När vi drog oss närmare så såg vi att det var någon som hade dumpat saker till majbrasan. HAHA, åh herregud så jävla retligt!
Så vi drog oss bort mot byn igen, vi skratta aset för vi hade varit så jävla dumma!
Sen så ska Freja lägga in kommentaren "Ja såna här kvällar händer inte ofta"
Men, hon hinner bara säga halva menningen så smäller det till & Freja ligger på backen som en jävla padda! HAHA, fy fan vilken fin kväll, hujedamej !
Vi filmade när vi bada.. Man ser inget, men man hör ju våran fina disskution!
Den frågan var faktiskt lite knepig. Jag kan ju inte riktigt döma folk som jag inte känner. Visst är det många som är otrogna mot varandra när det gäller flator. Men, jag tror att det är minst lika mycket som det är bland hetropar. Men, jag tror att det blir mer drama om en tjej är det. I ett hetro förhållande så brukar det ( dömer ingen men bland dom jag känner ) så är det oftast killen som är otrogen. Och i alla fall bland min kompisar så brukar det oftast låta såhär "ahmen, han fick en chans till, han är ju faktiskt kille"
Tilllåt mig skratta, HAHAHA !
Tjejer är ofta stora dramaqueens, & det är kanske därför man reagerar på det mycket mera?
Ärligt så vet jag inte vad jag ska svara riktigt. Jag vet att jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon jag inte litar på till hundra procent. Och jag själv skulle aldrig klara av att vara otrogen. Jag ser inte riktigt meningen i det? Varför ska man vara tillsammans om man känner att man har behöv av att ligga eller något med någon annan? Det är min åsikt i alla fall! Och skulle en brud vara otrogen mot mig så skulle jag inte bli arg. Jag skulle bli sjukt besviken bara. Vilket jag sällan blir.. Hoppas du fick dit svar ;)
På tal om otrohet så håller jag mig till renen på ica i Rimforsa!
Antingen är jag väldigt smart, annars är ja bara allmänt trög !
Har just slängt ihop svenska nationella på en kvart.
Jag är supernöjd, men de kanske är till för att det ska ta längre tid? Aja, party!!
När jag kom till skolan idag så fick jag massa beröm av en lärare för den här bloggen, ja vart såhär super mega jätteglad! Han tyckte att jag borde börja åka runt i skolor och snacka, det skulle vara så jävla roligt!
Men nu, nu har jag frågor till er allihopppppa!
Eftersom jag faktiskt har lyckats få ihop en del läsare, kan ni inte slänga in en kommentar då, om.. Ja vad som helst! Vem ni är, vart ni befinner er, hur ni mår, länka era bloggar så jag kan läsa era, be mig ta upp något speciellt eller helt enkelt skriv bara någon awesome!
Konstigt nog, så kom inte den här kommentaren in för ens nu.
Ändå står det att den är skickad datumet 23, knasigt!
Fortsättning önskad, fortsättning kommer!
Så nu ska den spännande historian fram. Håll er i ;)
Efter att jag lämnade tjejen på stationen så tog det kanske 2 sekunder så hade jag fått ett sms från henne.. "jag längtar redan till vi ses nästa gång". Jag var så glad, men ändå förvirrad. Det här var nog ändå nått som kunde bli något kände jag, eller?. I tre dagar smsade vi konstant, hon fick mig att vara, fast ja kunde nog aldrig slappna av när ja snacka med henne eller så, men ja var förälskad. Sen var det dags, vi skulle ses igen! Jag mötte upp henne på stationen samtidigt som jag mötte upp en killkompis ( kan ju tilllägga att han var kär i mig ) .. Vi gick hem till mig och började dricka, vi skulle senare iväg på en fest. Vi satt nära varandra, vi var lite generade & det kändes bra! När vi väl var framme på festen så fick jag en puss av henne i hallen, hon log åt mig och berättade hur fin hon tyckte jag var. Efter det så tog alcohol över våra kroppar. Kvällen var toppen.. Men, sen när det kom in nytt folk så vart allt annorlunda.. Hon berättade för mig att hon gillade mig, hon skulle aldrig såra mig.. Det kändes skönt! Någon timma efter så låste min tjejkompis upp toaletten med en sax, eftersom dom som var där inne inte kom ut. Ut ur badrummet ramlar tjejen och en annan kille. Min huvud stannade upp. Men min kropp beslöt sig fort. Jag gick ner för trappen och tog på mig mina skor, hon sprang efter. Jag bad om att få prata med henne utanför. Hennes ursäkt var att "jag vet inte varför jag skrivit eller sagt det jag gjort, ja vet inget alls, jag orkar bara inte med en massa drama". Den kvällen vart inte som tänkt, de sluta med att min kompis drog hem mig till henne och försökte få mig och somna. Tillsist däckade jag, och dagen efter var inte det roligaste...
Efter det så har jag umgåtts med den här tjejen, vi var kompisar och har haft en del kul.
Tyvärr är inte den personen samma person i mina ögon, och jag bara skrattar när jag ser tillbaka på det hur dum jag var. Men, man lär sig av de som går snett (y)
Vi pratar inte alls idag, & hon har inte speciellt mycket respekt i min ögon, så känns som det kvittar.
Min mamma är min största förebild, jag vet hur stark hon är, hon har dragit mig ur saker som jag aldrig trodde jag skulle klara. Hon, hon är den personen som har gjort mig till den jag är idag. Och hon är minst lika stolt över mig som jag är över henne!
-
Ikväll så har jag visat henne mig blogg, hon vart glad när hon fick reda på att jag startat den. Min mamma glädjer sig jämt åt att hon ser jag strävar efter något. Även fast jag aldrig har kunnat sköta skolan så har mamma alltid sett mig som kreaktiv. Hon vet att jag kämpar med den här bloggen, och störst av allt vet hon att jag vill göra något bra av den här sidan, att jag vill förmedla något!
-
Alla läsare, ni är unika!
-
Snodde lite bilder av Line från när vi hängde lite i Linköping här om dagen !
Tänkte berätta hur det var för mig när jag kom ut..
Jag har delat upp det i delar, för det vart på tok för mycket text..
Börjar med och berätta när jag kom ut för mina kompisar och min syster..
Enjoy !
Ett stort steg i livet är kanske den stunden då man ska komma ut. Att komma ut till sina kompisar brukar inte vara någon stor grej egentligen. Vissa kompisar har svårare och acceptera det än andra, men jag måste säga att mina kompisar har varit så sjukt fina i just det här ämnet!
Den första jag berättade för var Line, en av mina absolut bästa vänner. Det var den där kvällen när jag hade varit på fest & kysste en tjej som vart fäst vid. På vägen hem ringde jag henne. Hon satt då med sin familj och massa vänner och tittade på idol..
Jag: ” Line, du måste ta din telefon och gå in i något annat rum nuuuu!” Line: ”men gud Lisa, vad har hänt? Jag byter rum med en gång” Jag: ”okej, alltså, jo det är såhär att... JAA ÄR BIIIISEXUELL” Line: ”Haha, men Lisa gumman, jag är inte förvånad, fan så kul för dig”
Jag vart lite förvånad faktiskt, varför var inte hon förvånad för? Jag hade aldrig någonsin nämnt något om det innan!
Efter det så började jag komma ut bland mina vänner, vilka reaktioner jag än fick så stod jag för det! Och, mina vänner tog det superbra, dom var så glada för min skull! Ingen brydde sig om vilket kön det var jag gilla, bara jag var lycklig!
Sen var det familjens tur att få veta, min syster var den första jag pratade med. Det var faktiskt hon som tog upp det. Hon har varit ganska så nyfiken på om jag har träffat någon, så det har blivit lite snack mellan oss. Så en kväll när jag satt på bussen hem skickade hon ett sms om jag hade träffat en kille/tjej. Då vart jag med förvånad, att det var hon som tog upp att man kunde gilla andra kön. Jag svarade att jag inte hade hittat någon, men att jag faktiskt var bisexuell. Då vart min syster ännu mera nyfiken och jag fick hur mycket frågor som helst. Vi avslutade med att jag sa att jag faktiskt alltid kommer vara öppen och stolt i det. Svaret från henne var att ” det är bra, det tycker jag absolut du ska vara ” .
Den reaktionen fick mig att inse att min familj alltid kommer vara stolt över mig, vem jag än träffar, är tillsammans med, umgås med eller tycker om, det är något jag uppskattar, något som jag inte kan förklara med ord hur glad jag är för att det är så !
Min natt spenderades med långa diskussioner med en bisexuell brud.
Vi satt & snackade lite om att man kanske borde göra något i sammhället.
Att vi båda ville göra något med vårat liv och känna oss behövda.
Jag vet vad jag skulle vilja göra, jag skulle vilja åka runt i skolor och berätta om homosexuella.
Jag tror det påverkar unga väldigt mycket!
När jag gick i högstadiet var det en tjej som kom & hade en föreläsning, hon berättade delvis om hur hennes föräldrar reagerade när dom fick reda på att deras dotter var homosexuell. Jag kommer nog aldrig glömma den föreläsningen, hon fångade mig med storm, och jag tyckte hon var så sjukt stark!
Så, jag gör en början här, inatt började jag med att skriva hur just jag kom ut.
För det är nog en ganska stor sak i vissas ögon, hur alla runt omkring en ska reagera.
I mina ögon är det fel, men borde bli respekterad.. haha, jadu om livet vore så lätt!
Hoppas ni fortsätter att läsa, & det är bara att ställa frågor eller vad som helst !
Ni kan självklart vara anonyma, och jag behöver inte få veta några namn!
Sen slänger jag ut det här på bloggen så fort jag bara kan :)
( eller om ni vill vara helt anonyma så vänder ni er till min hotmail, [email protected] )
Tänkte berätta om kärlek mellan samma kön, för er som inte tror på det..
Jag är ett levande bevis!
Jag kom ihåg när jag var liten, såhär knasigt liten så man knappt visste vad pussas var. Jag såg på ett tv program, och helt plötsligt så kom det upp två tjejer som kysstes på tv-rutan. Jag vart helt förvirrad, varför betedde sig aldrig vuxna såhär i verkligheten? När man tänker efter så är inte samhället byggt för gaymänniskor, är det kanske därför vi har så mycket fördommar? Det är ju inte så att ens mamma eller pappa säger när man kommer hem från första discot i 3an. "Hitta du några snygga killar? Eller, du kanske dansa en tryckare med en tjej istället, sattsa lite på gaystil?" Nej, så är det kanske inte riktigt.. Det är mer "hitta du någon kille som var snygg, dansa du med någon kille, är du kär i något kille? kille,kille,kille!" Varför är det så egentligen? Dagens samhälle är så överbefolkat på gay-people.. Men, det är inte allt många som vågar vara öppna.. Det är kanske inte så konstigt? Jag har träffat en del killar i mina dagar, jag har bjudit hem dom och mamma har alltid tyckt det är bra killar som jag bjuder hem. Men, jag hittar inte det extra, och vet ärligt inte om jag kommer kunna göra det med en kille.. Så, varför dom här känslorna? Jo, för att när jag träffar en tjej som jag tycker om så blir jag såhär superglad, allt försvinner och jag mår såhär superbra! Jag vill vara nära henne på alla sätt och vis, och jag kan påstå att livet är underbart! Men nej, de kanske bara är en svaka? ah, fast nej (y)
Jag begav mig till en fest, drack mig berusad & lät kvällen rulla.
Men, jag ville bara skrika ut, jag ville bara prata om allt.
Och vad är inte bättre än att räddas av en tjejkompis ljuva snack vid rondellen i bynn som jag bor i? Vi satt i flera timmar och disskuterade om just homo.
Jag önskar nog att alla vi människor skulle vara bisexuella någonsans.
Men, och andra sidan så skulle det inte alls vara samma sak.
Jag tror att det är personer som måste sticka ut, bara för att alla övriga ska ha något att prata om.
Jag drar mig inte alls till "naturella människor". Seriöst så ger dom mig lite panik, dom ger mig en känsla av överklass, och det känns som dom bara ser ner på en.
I alla fall, så förstår jag inte riktigt hur folk tänker ibland.
Vissa personer säger att bisexuell, det är bara en svaka.
Men, seriöst.. Varför skulle man hitta på något om sig själv sådär? Att man är intresserad av både tjejer och killar är ju inget man går runt och säger, bara för att? Jag tror på kärlek mellan personer med samma kön. Men, man måste väl inte leva under någon titel hetro eller gay?
Det känns lite som att dagens samhälle är beroende av bekreftelser.
Man måste ha en pojk/flickvänn, annars måste man vara så uppvaktad av så många som man bara kan.
Man måste göra något "vettigt" av sitt liv, som går ut på att göra som alla andra..
Varför kan man inte bara vara, njuta av varje sekund?
Om man nu ska göra något vettigt av sitt liv så måste man ju njuta på vägen?
Det här är ett inlägg till er brudar, som tröttnat på killar & vill lösa det!
Men tyvärr måste jag göra er besvikna. Jag får ofta höra av mina kompisar, "jag hatar killar, jag ska fan bli flata som dig, kärlek till en tjej måste vara så mycket enklare" Men tro mig, den är exakt lika knepig, de är bråk, fighter & allt sånt där. Men, det är samtidigt helt underbart, att vara sådär nykär är ju en känsla som är helt underbar! Jag vet inte riktigt själv om jag skulle kunna påstå att det är enklare till någon med samma kön? Vi är ju alla människor, vi har våra behov, vi har våra krav & vi har alla känslor. Jag gör alltid det som känns bäst, varför inte göra det liksom?
Jag skulle nog ge er rådet att, njut, sätt inte titel på något som är bra, och bara va!
De är vårat liv, en knasig värld och va fan! Gör det inte till en stor grej, ni förstör det bara!
Hej alla glada, alla tråkiga, alla med dålig humor & ni övriga!
Jag tänkte skriva lite nu då, hur "allt började".
Jag vet nog själv inte riktigt när allt började, det var nog länge sen.
Jag har nog alltid varit intresserad av tjejer. Jag har alltid tyckt dom är fina, alltid blivit såhär extra fast i tjejer, fast självklart tyckte ja då att, nej de var ju bara såna här knasiga kompis känslor som bubblade i mig. Det var väl kanske när jag började umgås med några tjejkompisar i sjuan, ett göddigt gäng på några brudar. De var med dom som jag började dricka alcohol första gångerna. Vi vart glada, fulla & älskade varandra. Vi pussades hej vilt med varandra. Och, ja de var absolut inget fel med det, så gjorde ju alla fulla? Sen var de väl den där kvällen när vi var två tjejer & jag. Vi var nere i en kompis källare där vi skulle sova över. Vi körde "sanning & konka" Och de vart lite pussar, hångel & sånt där som man tyckte var så himla spännande. Jag minns att jag tyckte det var något speciellt med det, men det måste ju varit att det var så "förbjudet". För lesbisk, det var ju absolut inget fel och vara. Men det var något som jag "aldrig skulle bli".
Efter det så började jag tänka lite mera på tjejer, jag ville vara vissa tjejer nära. Jag kom upp i åldern, jag raggade på alla killar som fanns. Allt som var snyggt raggade jag på. Jag hade inte alls svårt att få någon kille att bli kär i mig, eftersom jag var så avslappnad och säker i mig själv. Jag började träffa killar på riktigt, jag kom till det stadiget när man är på g med någon. Jag träffad riktiga fina killar. Men, jag kände inget, kände inget pirr.. Jag hittade inte den där känslan som alla pratade om. Jag antog att det var fel på mig. Även fast jag faktiskt varit förälskad i killar så har jag nog aldrig kännt det där lilla extra. Men, jag fortsatte, bara rullade med och lätt alla andra känna åt mig, lätt alla andra bestämma vem som verkade bra för mig och inte.
Under tiden så träffade jag två tjejer, dom var det bästa jag visste! Vi umgicks jämt, och jag älskade dom båda så himla mycket. Den ena tjejen var en tyst tjej, hon var blyg & lite osäker i sig själv, men guu så fin hon var. Vi kunde sitta och bara prata bort alla timmar. Hon följde med mig överallt, vi gjorde så mycket tillsammans. En kväll när jag hade fest hemma så började vi kyssas, vi kysstes hela kvällen & jag var så förvirrad dagen efter. Jag tänkte på henne hela tiden. Jag var inte kär eller något sådant i henne. Men, de var något som ja inte hade känt förut. När vi pratade om det så var hon full, hon sa att hon inte hade något emot det, men hon var absolut inte intresserad av tjejer. Så, jag vart tyst.
Killarna kom in i mitt liv igen. Men, jag tänkte på den där kvällen ganska mycket. Vi var jättebra kompisar jag och den där tjejen ( är än idag ) och när vi drog på en fest så inträffade det lite händelser. Vi tjaffsade, och jag bad henne att gå ifrån festen. Jag vart själv kvar där, & jag kände knappt några.
Så jag satte mig på golvet i ett rum och pratade med en kille som jag tränat karate med i något år. När vi prata kom det en söt tjej och satte sig breve mig. Vi började prata om livet, och tillsist så sa hon "men jag är ju bisexuell" & alla i rummet titta lite på henne. Jag sa direkt, utan att jag själv tänkte på det "ah men det är ju jag med". Jag stanna upp lite efter jag sa det, vad sa jag? Jag satt här och sa högt framför folk att jag var bisexuell, var det så? Var jag full eller vad höll jag på med? Jag och tjejen började prata massa, det slutade med att hon kysste mig, och jag gick hem med hennes telefon nummer i mobilen och ett leende på läpparna. Var jag bara berusad, eller vad var det som gjorde mig så glad?
Dagen efter satt jag med hennes telefonnummer framme i några timmar.
Skulle jag skriva, skulle jag radera nummret, vad skulle jag göra?
Jag skrev ett sms, jag skrev bara hej i det. Och hon svarade snabbt.
Vi började skriva lite, och jag vart superglad för varje litet sms jag fick.
Vi skrev hela tiden, och jag var så jävla glad. När vi bestämde för att vi skulle ses så vart jag nervös. Jag fattade inte riktigt varför. När jag mötte henne på stationen fick jag en stor kram. Det kändes bra, jävligt bra måste jag säga. Dagen var kanon, vi hade det superbra.
När hon följde mig till stationen ville jag inte gå, jag ville inte gå på tåget.
Jag visste inte hur jag skulle bete mig riktigt heller.
Jag gav henne en puss på stationen, de var då jag säkert kunde säga att jag var bisexuell.
En flat, lesbisk, gay, freeking awesome fucking blogg!
Så, vem är jag?
Jo, jag är en tjej som fyller 18 år i sommar.
Jag bor i en liten håla som typ inte ens finns, vi bara lever här ändå.
De bästa ja vet är konstiga människor & jag har bästa humorn någonsin!
Jag är gay, bi eller något sånt där knasigt. Jag gillar tjejer, jag är tjej.
Ja, ni fattar vinken!
-
Den här bloggen gör ja i syfte för att folk ska kunna läsa den och inse att det faktiskt finns kärlek mellan personer med samma kön. Att det faktiskt inte är någon skillnad på mig bara för ja lever under en titel gay. Jag hade nog själv önskat mig att de fanns en sån här blogg att läsa när ja kom ut ur garderoben så att säga. Så, här har ni den om ni sökt mig!
Så läs, kommentera, be om att bli länkade, ja gör de som känns bäst, för det gör jag!
