"att komma ut"
Resten av min familj fick reda på det efter hand, deras reaktioner var inte speciellt stora.
Det ända jag fick höra hela tiden vara att.. ”det spelar absolut ingen roll, du kommer alltid vara lika välkommen hem med en tjej som en kille”. Dom meningarna fick mig att verkligen inse att, ja fan, det är okej, det är ingen skillnad!
Min pappa, som jag inte umgås med alls, han fick reda på det genom telefon.
Ärligt vet jag inte vad han tycker om det.. Han har inget och säga till om heller.
Jag hade länge bett han om skjuts till mitt ex (dåvarande flickvänn).
Han ringde mig när jag var påväg dit.. Han frågade om jag skulle ha skjuts dit, men jag svarade att jag redan var påväg.. Han undrade varför jag jämt var så långt bort i en liten håla i ingenstans, han frågade om jag hade träffat en kille där. Nej sa jag bara, jag har flickvänn där.. Jag möttes av tystnad, och han frågade om jag verkligen menade flickvänn eller tjejkompis. Ja pappa, flickvänn! Jaha, men de är ju okej var det ända han sa.. Sen var det inget mer om det..
Jag står min familj väldigt nära, och jag vet att dom alltid kommer acceptera alla val jag gör i mitt liv. Jag har nog aldrig varit som alla andra, jag har alltid varit en pojkflicka, och det har inte varit några problem! Jag vet att min mamma är stolt över mig i varje sekund i livet, lika så resten av min familj!
