dag 2

Dag 02 - Mina föräldrar
Så, mina föräldrar, dom ända två personerna som just har skapat mig, Hakan!
Mamma & pappa bodde ihop i ett hus i våran lilla håla som jag än bor kvar i. Jag var runt 4 år när vi flyttade till ett litet område längre bort än där vi bodde förut. Alla husen var röda där, såg lika dana ut inuti och det var där jag byggde upp mitt liv. Jag hade en sjukt bra tid tillsammans med dom. Och när jag kom upp i åldern så skilde dom sig. Pappa flyttade till en liten lägenhet, och mamma bodde kvar. Jag bodde varannan helg hos pappa tills jag till sist inte klarade av det. Sen det har jag enbart bott hos min mamma & sen har jag en l

åtsas pappa som bott hos oss i snart tio år, han är grym han!
Min mamma, åh kära mamma! Finaste personen på hela jorden, min förebild och bästa vän! Hon är underbar, har alltid funnits för mig i alla lägen. Hon har bokstavligen släpat mig ur så mycket skit och alltid låtit mig gå min egna väg. Hon har bara pekat åt mig vilket håll hon tycker jag ska gå, sen låtit mig göra mina egna val. Min mamma vet nästan allt om mig och jag vet att varje sekund hon tittar på mig så är hon stolt över mig. Hon har alltid accepterat den jag är. I 9an så var mitt liv ganska så upp och ner. Det fick oss att komma varandra så mycket närmare varandra. Hon satt alltid med mig hos min psykolog, hon var jämt med mig till sjukhuset & hon är en anledning till att jag står här jag står idag. Hon och min låtsaspappa lägger all tid till mitt intresse, folkrace. Det värmer mitt hjärta så mycket! Att jag är homosexuell spelar dom ingen roll, för dom vet att jag aldrig varit som någon annan. Min mamma, hon är utan tvekan den starkaste person jag någonsin träffat! Hon, hon borde bli president!


Min pappa, min egna pappa! En person som alltid visade mig nya saker. Berättade om hur livet gått till förut. Han visade mig så mycket nytt och intressant som ingen annan förstod. Det förvånar mig hur smart han är, med tanke på hur osmart jag är. Jag har beundrat honom. Men, saker och ting förändras tyvärr. Idag så vet jag inte vad jag ska säga om min pappa, jag har nog inte lust att försöka ens. Han har inte i dagens läge gjort sig förtjänt av det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0