utanochinnan

Homosexuellas rätt till adoption.

När jag började söka på google om en stor fråga i dagen samhälle ”rätten för homosexuella att adoptera” så möttes jag av hundratusentals olika resonemang. Det första jag får upp är en sida med överskriften ”fråga pastorn”. Där börjar texten med att alla är guds barn, gud älskar alla & tycker att alla människor är unika. Längre ner i texten så står det att homosexuella människor ger honom obehagliga känslor. Att ge ett homosexuellt par rätten till att adoptera är i hans ögon rent ut sagt en katastrof. När jag går längre ner på sidan och tittar alla kommentarer som skrivits in så hittar jag en kommentar som jag måste läsa om minst 20 gånger för att faktiskt inse att jag har läst rätt. Här skriver en person att hon inte tycker att homopar ska få adoptera. För om tex ett lesbiskt par skaffar ett barn, älskar barnet, ger det en underbar uppväxt & skapar en bra människa av barnet så har dom inte gett rätten till det att ha en pappa. Hur bra mammorna än är så kan inte dom ersätta en pappa. Och det spelar ingen roll om det är världens bästa pappa eller helt enkelt en nerknarkad kille som inte bryr sig. Dom ska ändå ha chansen till knarkaren då. Jag möts av vuxnas människors tankar om att barnen har rätt till en mamma och pappa, dom skriver att barnen har rätt till lycka & en bra uppväxt. Jag hitta då en sida med statistik siffror om hur barn har det i hemmen. Jag möts av sjuka siffror om hur många föräldrar som har egen vårdnad, hur många barn som möts av våld eller liknande i hemmen. Ändå så kallar vissa dom lyckliga för att dom har fått chansen till mamma & papppa. Jag försöker inte säga att ett homosexuellt par aldrig skulle utsätta sina barn för våld. Men med tanke på hur få som har fått adoptera i Sverige, och dom höga siffrorna i dagens samhälle så kan man börja undra hur folk resonerar. Frågan är vad du själv skulle välja till dina egna barn om du dog. Att ditt barn kommer till ett hem & möts av två mammor eller pappor som kommer älska barnet mer än allt, göra allt för att få dom till bra människor. Eller om du vill att dina barn kommer till ett hem där kanske mamman hellre väljer spritflaskan än barnet, där pappan kanske aldrig har tid att ens säga hej i dörren innan han ska iväg till nästa jobb. Jag försöker inte påstå att det är så i alla hem, verkligen verkligen inte! Det finns hur många underbara mammor och pappor som bor tillsammans och gör sina barn till bra människor och älskar dom. Men, spelar det egentligen roll vilket kön det är som uppfostrar barnen om det visar sig att dom blir bra människor? Jag försöker inte kränka hetrosexuella par för fem öre. Meeeeen! Jag försöker å andra sidan inte kränka homosexuella par heller.

peace, hejhej, gå hem.