Det sårar mig faktiskt än idag
att se dom där personerna gå
omkring på våra gator, att se dom,
se folk peka på dom. Det är egentligen
ingen som vet, vad jag vet om dom.
Nu är det inte många timmar kvar tills jag slutar. Ikväll får jag pengarna, och biljetten är redan beställd! Klockan halv elva slutar jag, då ska jag hem och packa och sen klockan fem på morgonen är det dags att gå ner till stationen här i Kisa! Sen ska jag bort, bort från dom här jävla gatorna! Även fast det har varit grymma dagar här, med massa fint besök så ska det bli skönt att komma iväg. Känna att man faktiskt gör något. Typ som en gammal lärare sa till mig här om dagen "men hallå, tycker ni inte det är jobbigt med gymnasium? Ni behöver ju inte gå, och det finns ju så mycket och se där ute?" Det fick mig att inse att så som jag tar skolan i andra hand faktiskt inte är så fel. Jag orkar liksom inte leva för och göra min framtid bättre hela jävla tiden.. Tillsist sitter man väl där då 90 år, och visst man kanske har en jävla massa pengar och blabla. Och vipps, där försvann livet och mina pengar jag slitit för fick jag inte se ett skit förutom vägen mellan mitt hem och jobbet. Nej, den tanken ger mig panik!
rumpha?
