ödet sprang över mig, och ja snubblar än!

det känns ändå väldigt, obehagligt.
på något sätt så hade det aldrig blivit
såhär om jag inte ändrade mitt namn på
facebook. det känns sjukt, att det var bara
två månader sen ja satt hemma här, i min
säng och hade packat väskan. Att det var imorgon
två månader sen ja klev av tåget & liksom bara
drogs med i något som jag inte skulle kunna tänka
mig min vardag utan nu. Siiickt dude!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0