personer som berör!
Hon är det finaste som finns!
Har ni som jag, personer som alltid kommer finnas kvar i era hjärtan? Personer som alltid kommer vara en del av erat liv, och ni har hundra saker ni kan berätta om dom? Det har jag, och jag tänkte berätta lite om en tjej, en underbar tjej som kom in i mitt liv när jag just hade fyllt tretton. När jag just hade satt mina fötter i en ny skola & skulle börja mitt nya liv.
Jag minns hennes långa vågiga hår, minns hur hon så naturligt skrattade och slängde bak håret medan hon lutade sig framåt över bänken i skolan. Jag själv såg mig som en ganska öppen person. Och jag minns när hon förklarade om hur hon bodde. Hon förklarade för mig att hon bodde på ett stort hus mitt ute i skogen. Och, jag har än kvar bilden i huvudet hur jag hade föreställt mig hennes hus. Hon berättade om hennes familj, och jag tyckte hon verkade som en riktigt go person. Efter att vi hade börjat umgås lite i skolan så satte jag mig på bussen tillsammans med henne hem. Jag minns, än idag när vi för ungefär fem år gick ner för den där grusvägen utanför henne. Hon gick där och skrattade och vi kom tillsist fram. Hennes familj var en riktigt trevlig prick och jag visste redan då att med henne, med henne skulle jag trivas!
När vi gick i sjuan så umgicks vi varje dag, om inte mer! Mitt rum var litet och rosa, första gången hon sov hos mig så sov vi skavfötters och jag minns att vi somnade ganska snabbt. Mitt i natten så vaknade jag av att hon skrek rakt ut. Och jag, som är sjukt lättväckt pissa nästan ner mig! "Vaaaa är det???" skrek jag. Fick som svar " HELA MIN FOT HAR VRIDIT SIG ETT VARV".
Från den stunden visste jag att hon var den perfekta för mig!
Vi började bo hos varandra, de var liksom ingen talan om om vi skulle göra något efter skolan det var mer "sover vi hos mig inatt eller hur gör vi?" Jag hade henne hos mig jämt, hon var det självklaraste i mitt liv & jag älskade henne mest utav allt!
Sen fanns det en tid då vi bråkade jämt, hela jävla tiden var det något som vi rök ihop om. Det var ett sommarlov som var det värsta sommarlovet i hela mitt liv. Jag pratade inte med henne en endaste gång. Alla hennes nya kompisar som hon umgicks med fick henne och bli en helt annan person. Jag försökte att inte bry mig om henne, men varje liten stund så var det något som påminde mig om henne. Mamma frågade hela tiden vart hon var, varför hon inte var hemma här & varför jag aldrig pratade om henne.
Det nya gänget som hon hade hamnat i satte henne i skiten. Hon visste nog hela tiden att jag alltid funnits där även fast vi inte pratat ett enda ord med varandra. Jag tänker inte dra upp alla detaljer här.
Sen fanns den där tiden, den tiden när jag stängde av mig själv. Jag sa upp kontakten med dom flesta av mina kompisar, jag klarade inte av att gå i skolan. Men, hon vägrade liksom att försvinna. Och hon fanns alltid där. Även fast jag knappt var kapabel till att umgås med någon så var hon där. Det var hon som uppmuntrade mig, det var hon som alltid fanns där på telefonen. Det var hon som alltid sov i mitt gästrum tillsammans med mig och pratade sig igenom nätterna som jag inte klarade av. Även fast jag stängde av mig från alla och bara brydde mig om mig själv så tappa hon aldrig hoppet om mig.
Jag saknar henne idag, det där lilla självklara som alltid fanns där. Att vi faktiskt satt ihop och ingen annan förstod sig på oss. Även, fast jag vet att jag har henne lika hårt som jag hade henne då så har vi tyvärr glidit isär. Hon går på en annan skola, jag har inte ro att bosätta mig.
Det finns så mycket minnen att dra upp så jag skulle behöva skriva en bok.
Så, kommer du ihåg?
Alla filmerna vi gjorde på din mobil som jag skulle döda för att få tillbaka idag?
Kommer du ihåg när vi tältade i min trädgård för att du aldrig hade gjort det innan?
När vi åkte moped på eran skitiga grusväg och din mamma tvinga i mig i en cykelhjälm och jag fick tugga lera i flera veckor efter? När vi spelade upp så sjukt mycket pengar på skara sommarland bara för att få den där jävla tobleronen som tillsist min pappa vann? När vi åkte ner för den asfalterade stigen på min datastol och ramlade ner i brännäslorna? När vi cyklade flera mil på min cykel varje dag. När vi åkte till det där jävla badstället båda två på min moped och min motor nästan brann upp. När vi gick ut i den där stormen som jag inte kommer ihåg vad den heter bara för att vi skulle köpa godis & vi inte ens kunde cykla hem för att vi bara blåste omkull. När du hela tiden skaffade pojkvänner som jag inte ens kunde prata med för jag är så jävla trög. När du fick en allergisk reaktion så det såg ut som någon hade slagit sönder en mussla, tagit det där vita och limmat fast på ditt öga. När vi klädde ut oss till indianer och sprang runt halvnakna ute i natten. Och hjärtat, kommer du ihåg alla nätter som du legat och hållit om mig medan ja har sökt efter andan.
Du är allt, och lite till!
Så, jag har bara en sak till jag vill berätta..
Evelina Hjelte, jag älskar dig!
Kommentarer
Postat av: Evelina
Kan inte annat än att le, skratta och få tårar i ögonen gumman!
Vet inte vad jag ska skriva men jag älskar dig otroligt otroligt mycket, klart jag aldrig glömmer, aldrig.
Vi har alltid haft våra perioder, både bra och dåliga och jag hoppas att det kommer en period där det bara är vi snart igen och det kommer det!! Hoppas att mycket att denna sommar kommer bli våran.
En sak ska du veta, du är min favorit och har varit i flera år, bästa vän <3
Postat av: Evelina
Kan inte annat än att le, skratta och få tårar i ögonen gumman!
Vet inte vad jag ska skriva men jag älskar dig otroligt otroligt mycket, klart jag aldrig glömmer, aldrig.
Vi har alltid haft våra perioder, både bra och dåliga och jag hoppas att det kommer en period där det bara är vi snart igen och det kommer det!! Hoppas att mycket att denna sommar kommer bli våran.
En sak ska du veta, du är min favorit och har varit i flera år, bästa vän <3
Postat av: epic
usch sorgligt fint
Trackback
