den här går ut till våra saknade vänner
Jag måste, utan tvekan flytta.
Det skrämmer mig lite, hur hela världen rasar runt mig.
Kisa i helgen gick bra, full rulle.. Hann inte andas.
Igår gick vi ner till samma tempo, och ja tror ja försvann.
Folk trodde jag hade rökt på, ja visste inte om jag skulle skratta
eller gråta... allt snurrar, och ja trillar snart av.
Det är fan 2012.
Ibland saknar jag nog dig, även fast jag knappt kan komma
ihåg dig ibland. Tolv år sen du försvann, tolv år sen jag för första
gången insåg att livet kan förändras på bara några sekunder.
Jag tror inte jag förstod att jag aldrig mer skulle få se dig, att
inget skulle bli sig likt längre. Ungefär ett år sedan jag träffade
din syster för första gången nu på flera år. Det var ganska sjukt, hon är sig lik.
Det kändes liksom som att inget hade förändrats. Träffat mera folk från
vårat ställe, ganska sjukt egentligen. Tog mig nästa åtta år att orka ta upp kontakten.
Någon gång önskar ja att ja får träffa dig igen, du hade blivit en sån bra människa...
Kommentarer
Trackback
